Idrott är verkligen något alldeles utöver det vanliga. Jag tycker att det känns ibland som att det är närmast religiöst, och ska man vara helt ärlig så finns det väldigt många gemensamma beröringspunkter när det kommer till idrott och religion. Men det är inte någon diskussion som jag kommer att gå in på närmare här, utan snarare tänker jag fokusera på hur det är att följa idrotten, hur det är att leva sig in i den och hur den lycka och den smärta som man kan känna faktiskt är en del av livet som jag tycker är allra bäst. Idrott, och i synnerhet ishockey och fotboll, får mig att få en ökad puls, det får mig att skrika, skratta och gråta och det är precis de känslor som behöver visas för att man ska kunna njuta fullt ut av allt det som livet har att ge.

Det bästa stället att vara enligt mig när man upplever fotboll eller ishockey är på läktaren. Här samlas allt från äldre damer och herrar till barn och mitt i allt detta står de mest passionerade fansen som verkligen levererar stämning, känsla och nerv till det som sker på planen eller isen. Det går verkligen inte att underskatta värdet av publiken, med alla hejarramsor, alla tifon och alla ljud, för det är en vital del av idrotten som ibland kan få en att bli mer intresserad och passionerad än vad man egentligen är.

Kanske är det så att man är på någon betydelselös match eller inte har något vidare intresse av något av lagen, men med hjälp av publik och fans så blir det fortfarande en upplevelse som vibrerar i kroppen och det är en underbar känsla att ha när man är idrottsintresserad. Att sedan kombinera det med väldigt bra matcher, som dessutom betyder mycket, är verkligen livskvalité för mig, en chans att verkligen få njuta av hela registret av känslor.

En annan plats för mig att verkligen njuta av idrott är i tv-soffan, gärna tillsammans med vänner som delar mitt intresse. Många gånger så är det väldigt bra tv-produktioner som gör att man på ett bra sätt kan följa matcherna, och allra bäst är det när det också är kommentatorer som är intresserade, pålästa och engagerade. Då är det svårt att inte själv sitta som på nålar och vara nervös inför allt det som händer. Även om det kanske låter konstigt så känner jag mig ändå närmare till själva sporten när jag följer den på tv, jämfört med att vara på plats. Men det gör mig verkligen ingenting, eftersom att det fortfarande kittlar en nerv hos mig som för mig att njuta av tillvaron, oavsett hur det egentligen går i matchen.

Sport är något som verkligen kittlar och får mig att glädjas enormt över livet. Det är en krydda som jag behöver och som jag aldrig kommer att klara mig utan, och jag vet att det är så för väldigt många andra också. Så man ska inte förneka sig själv, utan vara ärlig och njuta av det man tycker bäst om i livet!

/ebba

2017-02-22